Igår var vi med moffa och Kiira och sökte en hare och visst hittade mamma My en och nu vågade även jag Smilla ge skall och moffa sa att det hördes nog vem som skällde! 🙂 – jag (Smilla) lär ha ett mycket högre och klarare skall än My som inte skäller så ofta och som har ett ganska maskulint skall. Det var roligt att skälla så jag ska nog börja skälla mera jag också! 🙂

Eilen oltiin ukin ja Kiiran kanssa metsässä etsimässä jänistä ja kyllähän Nuusku äiti löysi yhden ja tällä kertaa minäkin (Smilla) uskalsin haukkua ja antaa ääntää! 🙂 Ukki kehui että kyllä kuului kuka haukkui koska minulla on kuulemma paljon kirkkaampi ja voimakkaampi haukku kuin Nuuskulla joka haukku harvakseen ja hänellä on aika urosmainen haukunta. Minusta oli hauskaa haukkua kun löysi hajut ja sai jäniksen ylös, joten tulen kyllä haukkumaan enemmän nyt jatkossa! 🙂

Mamma My och jag Smilla har hunnit vara några gånger och tränat i skogen sedan den 20.8. Idag var dock första gången som mamma My fick upp spåret på en hare och till och med jag vågade mig på att skälla lite för första gången idag. Detta gladde matte och moffa! Vi hade finska stövaren Kiira med oss också och när My väl hade fått upp haren så var Kiira lite snabbare än oss med sina långa ben. Detta resulterade i att det första drevet blev kort eftersom Kiira hann ifatt haren, tog den i munnen och sprang med den till moffa.

My hittade ännu en hare som vi jagade en stund, men jag började bli ganska trött i mina ben så jag sökte mig till matte och moffa när jag hade sprungit 19,7 km. Vi lämnade att invänta mamma My och hon gav nog upp till slut. Hon kan det här med att jaga effektivt eftersom hon bara hade sprungit 17,5 km. När vi kom hem fick vi smaka på vårt byte och det var väldigt gott!

Nuusku äiti ja minä, Smilla ollaan päästy muutaman kerran metsään harjoittelemaan 20.8 jälkeen. Tänään oli kuitenkin ensimmäinen päivä kun Nuusku äiti sai jäniksen ylös ja jopa minäkin uskallsin haukkua vähän tänään. Se oli eka kerta kun olen uskaltanut haukkua ja se ilahdutti mammaa ja ukkia erittäin paljon. Meillä oli myös suomenajokoira Kiira matkassa ja hän juoksi pitkillä jaloillaan vähän nopeammin kuin me. Lopputuloksena Kiira saavutti jäniksen, otti sen suuhunsa ja vei ukille.

Nuusku äiti löysi vielä toisen jäniksen jonka ajoimme hetken, mutta minun jalat alkoivat väsymään jotta hakeuduin mamman ja ukin luokse kun olin juossut 19,7 km. Jäimme odottamaan Nuuskua ja hänkin antoi lopuksi periksi. Hän kuitenkin osaa ajaa tehokkaasti koska hän juoksi vain 17,5 km. Kotona saimme makupaloja saaliistamme ja se oli todella hyvää!

Bytet – Saalis

I väntan på mamma My – Nuuskua odotellessa

I söndags deltog både jag (Tuiskupolun Smilla) och mamma My (Meccala Niiskuneiti) i en grupputställning i Storå. My behövde ett tredje certifikat för att få titeln FIN Utställningschampion. Matte tycker att det har tagit länge, men faktum är att My har deltagit i 11 utställningar och i söndags fick hon sitt tredje certifikat och blev också BIR (bäst i ras) vilket innebar att hon gick vidare till gruppringen så hon hamnade att vänta lääääänge innan hon fick gå in i den ringen.

Själv är jag också nöjd med eget resultat i juniorklassen, jag fick SA (värdig certifikat) och reservcertifikat och placerade mig på andra plats efter mamma My. Jag fick dock åka hem efter mitt uppträdande och behövde inte vänta hela dagen i +27 gradig värme.

Sunnuntaina sekä minä (Tuiskupolun Smilla) että Nuusku äiti (Meccala Niiskuneiti) osallistuttiin ryhämnäyttelyyn Isojoella. Nuusku tarvitsi kolmannen sertin saavuttaakseen FIN Muotovalio arvon. Meidän mamman mielestä on kestänyt kauan, mutta tosiasia on että Nuusku on vain osallistunut 11 näyttelyyn ja sunnuntaina hän sitten sai kolmannen sertinsä ja oli myös ROP (rotunsa paras) joka tarkoitti että hän eteni ryhmäkehään ja joutui odottamaan pikäään ennenkuin se alkoi.

Itse olen myös tyytyväinen omaan tulokseen junioriluokassa, sain SA:n ja varasertin ja sijoituin toiselle sijalle Nuusku äidin jälkeen. Sain kuitenkin lähteä kotiin oman suoritkseni jälkeen enkä tarvinnut jäädä sinne koko päiväksi + 27 asteen helteessä.

Igår kväll fick Tuiskupolun Elvis ett uppdrag för att eftersöka ett rådjur som skadats i en trafikolycka och försvunnit till skogs. Elvis lyckades bra med att hitta det skadade djuret så att det kunde avlivas.

Tuiskupolun Elvis sai eilen illalla jäljestämistehtävän kun kauris oli loukkaantunut liikenneonnettomuudessa ja lähtenyt metsään. Elivs onnistui hyvin löytääkseen loukkaantuneen kauriin joka saatiin lopetettua.

I trafikolycka skadat rådjur
Liikenneonnettomuudessa loukkaantunut kauris

Smilla på sin första utställning
Smilla eka näyttelyssä

Tuiskupolun Smilla väntar på sin tur i juniorklassen 3.5.2014 i Malax. Tuiskupolun Smilla odottaa vuorons junioriluokass 3.5.2014 Maalahdessa.

Tuiskupolun kennel och Meccala Niiskuneiti har haft en framgångsrik jaktsäsong under 2013-2014. Valparna har alla varit ivriga drivare och de har även fått jaktbyten, trots ringa ålder. Tuiskupolun Atlas ”Ruffe” har lyckat med en del spårning av skadskjutna djur.

Meccala Niiskuneiti blev utsedd till årets mest framgångsrika drivande basset. Nu pågår förberedelserna för fullt inför kommande säsong!

Nedan följer lite bilder från säsongen som varit.

Tuiskupolin kennelilla ja Meccala Niiskuneidillä on ollut menestykäs jahtikausi 2013-2014. Pennut ovat olleet innokkaita ajajia ja heille on myös saatu kaatoja, vaikka ovat olleet nuoria. Tuiskupolun Atlas ”Ruffe” on ollut menestykäs vahingoittuneiden eläimien jäljestämisessä.

Meccala Niiskuneiti oli vuoden voitokkain ajava basset ja tällä hetkellä valmistelut tulevalle kaudelle ovat täydessä vauhdissa.

Alla on muutama kuva menneestä kaudesta.

Tuiskupolun Smillas första hare.
Tuiskupolun Smillan ensimmäinen jänis

Elivs första fälthare i december Elviksen ensimmäinen rusakko joulukuussa

En hare till för Tuiskupolun Elvis Toinen jänis Tuiskupolun Elvikselle.

Tuiskupolun Elvis och mera byten Tuiskupolun Elvis ja lisää kaatoja

Årets mest framgångsrika drivande basset.
Vuoden voitokkain ajava basset

Tusikupolun Duff på Föglö Åland: ”Det ena leder till det andra. Jag hade inte trott att det skulle bli så mycket jakt med Duff första säsongen som det blev. Jag hade tänkt att vi skulle hålla till runt barkbanan och träna upp söket i lugn och ro och kanske mot slutet släppa honom på allvar, kanske skjuta något för att väcka jaktlusten. Det visade sig inte behövas något byte och dessutom var det vid halvt års ålder omöjligt att släppa honom någon annanstans än på jaktmarkerna. Startgnistan var ju den där haren som sprättade upp framför oss när han var 4 månader gammal. Sedan har han sakta men säkert ökat på dreven. Hare var länge favoriten men mot slutet av säsongen fick han smak för rådjur, jaktlusten är mycket stark och han slutar inte i första taget. Söket har också det ökat efterhand och det är kanske det jag är mest nöjd med så här långt. Säsongen i ungefärliga siffror: hare 16 drev, totalt 8 h och rådjur 9 drev, totalt 4,5 h. Nu är det bara att vänta på nästa säsong, eller snarare, nu borde vi öva lydnad i massor inför nästa säsong. Jag är lite orolig att han ska bli en ostoppbar jaktmaskin som sticker ut ur såten och jagar vidare för sig själv. Han är definitivt för snabb för att jägargubbarna ska kunna ta fast honom.” http://skogsfanen.blogspot.fi/2014/03/sasong-1.html

För en vecka sedan damp Bassetklubbens tidning ner i vår postlåda och där slogs vi av en överraskning som matte blev tvungen att läsa många gånger! Där stod det nämligen att Meccala Niiskuneiti var säsongens mest framgångsrika drivande basset inom DRAJ tävlingarna. Först trodde matte att det bara var bland bretagnebassetarna, men vid närmare läsning trillade polletten ner att det var bland alla bassetraser i Finland. Detta var bra plåster på såren för en FM-tävling som gick lite i underkant!

Viikko siitten Bassetkerhon lehti saapui postilaatikkoon ja siinä oli yllätys luettavaa mitä emäntä piti lukea moneen otteeseen! Siinä luki nimittäin että Meccala Niiskuneiti oli kauden voitokkain ajava basset DRAJ kisoissa. Ensin mamma luuli että oli vain btreagnebassettien kesken, mutta tarkan lukemisen jälkeen, valo välähti että oli kaikkien bassetrotujen kesken. Tämä oli hyvää kompensaatiota vähän alakanttiin sujuneiden SM-kisoille!

Jaktsäsongen börjar sjunga på sista versen och mamma My och jag har varit i skogen både igår och idag. Idag hade mamma My säsongens bästa drev och stora mamma tycker det är synd att det inte var tävlingsdag idag. Själv har jag, Smilla, börjat söka på egen hand eftersom jag får höra av mamma att mina syskon jagar och driver bra och jag vill ju inte vara sämre! På lördag ska både mamma My och jag till frisörskan Johanna som ska fixa till våra pälsar. Som ni kan se på bilderna så är det nödvändigt! Får se om vi börjar klättra uppför väggarna när jaktsäsongen tar slut, men det är att hoppas att stora mamma hittar på spännande träningar åt oss så att vi förbättrar vår fysiska kondition till nästa jaktsäsong!

Jahtikausi alkaa olla viimeisillään ja Nuusku äiti ja minä olemme olleet metsässä sekä eilen että tänään. Tänään Nuusku äidillä oli kauden paras ajo ja iso mamman mielestä on sääli ettei ollut kisapäivä tänään! Itse, Smilla, olen alkanut hakea itsekin koska saan jatkuvasti kuulla mammalta kuinka sisarukseni hakevat ja ajavat hyvin enkä halua olla huonompi! Lauantaina sekä minulla että Nuusku äidillä on aikaa Johanna kampaajalle jotka aikoo hoitaa meidän turkkimme. Kuten näette kuvista se on todella tarpeen! Saa nähdä mikäli alamme kiivetä seiniä pitkin kun jahtikausi loppu, mutta toivotaan että iso mamma keksii jännittäviä harjoituksia jotka kohottavat ja parantavat suorituskykyä seuraavalle jahtikaudelle!

Jaktsäsongen för i år närmar sig sitt slut och mamma My och jag har inte kunnat vara i skogen på tre veckor eftersom vi har haft löptid, men igår slapp vi ut igen och det var skoj! Vi hittade ett spår, men haren var sår att få ur sitt bo, hur än vi försökte! På lördag väntar en ny och längre jakttur och då hoppas vi också att någon hare faller! 😉 Efteråt säger mamma att det blir utställningar som gäller, jag (Smilla) har tydligen bättre linje på fötterna och ryggen och därför har hon förhoppningar på mig på utställningarna!

Jahtikausi lähenee loppuaan ja Nuusku äiti ja minä emme ole pystyneet olemaan metsässä kolem viikon aikana juoksun takia. Eilen päästiin kuitenkin metsään ja se oli todella kivaa! Löydettiin jälki, mutta jänis oli vaikea saada lähtemään pesästään vaikka kuinka yritettiin! Lauantaina odottaa uusi ja toivottavasti pitempi jahtipäivä ja silloin toivomme että saadaan kaatoa! ;). Sen jälkeen täytyy ruveta kulkemaan näyttelyissä, minulla (Smilalla) on kuulemma paremmat linjat jaloissa ja selässä verrattuna Nuusku äidille ja sen takia mammalla elää toive että onnistuisin näyttelyissä!