Tuiskupolun Kia 7 veckor – viikkoa

Jag heter Tuiskupolun Kia och jag är en 7 veckor gammal bretagnebasset flicka som är veterinärgranskad, chippad, avmaskad flera gånger och konstaterad frisk och kry. Alla runtomkring mig säger att jag lär mig saker väldigt snabbt. Nu är det så att jag ännu söker ett hem, min bror ska flytta till ett nytt hem, men jag söker ett hem där jag skulle få lära mig att jaga hare, följa blodspår och allt sådant som vi Basset Fauve de Bretagne hundar vill göra. Vi kräver mycket aktivitet trots att vi gärna ligger på soffan och i sängen! Mina båda föräldrar är championföräldrar och mamma heter FIN KVA MVA Tuiskupolun Smilla och pappa FIN JVA Figo.

Nimeni on Tuiskupolun Kia ja olen 7 viikon ikäinen Bretagnebasset tyttö joka on eläinlääkärintarkastettu, sirutettu, saanut matolääkettä monta kertaa sekä todistettu terveeksi. Kaikki ympärilläni väittävät että opin asioita erittäin nopeasti. Nyt on sillä tavalla että vielä etsin uutta kotia. Veljeni muuttaa uuteen kotiin, mutta minä etsin kotia missä saan oppia ajamaan jäniksiä, seuraamaan verijälkiä ym mistä me Basset Fauve de Bretagne koirat tykkäämme. Vaadimme paljon toimintaa vaikka haluammekin maata sohvalla ja sängyssä! Molemmat vanhemmat ovat palkituista käyttöpuolelta ja äidin nimi on FIN KVA MVA Tuiskupolun Smilla ja isän nimi on FIN JVA Figo.

Träning – Harjoittelu

Mamma/Mormor My fick ett riktigt bra träningspass i morse. Moffa Sulo kom kring kl 6 och hämtadee My och trots att det annars brukar vara mycket ljud när jaktkläderna är på så visste nog mormor att matte sov så hon smög iväg. Moffa hade sett haren flera gånger och My hade hållit samma tempo som långbente finska stövaren Kiira.

Nuusku mamma/mummeli sai kunnon harjoittelun aamulla. Sulo ukki tuli hakemaan kello kuuden maissa ja vaikka muuten on kovaa meteliä kun metsävaatteet on päällä niin mummeli kyllä tiesti että mamma oli vielä nukkumassa joten hän hiipui ovelle ja lähti mukaan. Ukki oli nähnyt jäniksen monta kertaa ja Nuusku oli pitänyt samaa vauhtia kuin pitkäjalkainen suomen ajokoira Kiira.

My träningsdag 25082016

Bretagnebasset livet – Bretagnenbassetti elämä

I lördags fick mormor My komma iväg på en skogspremiär och hon hittade nog haren och jagade som hon brukade. Som vanligt så är hon ju ganska sträng med att ge ljud ifrån sig, annat är det med mamma Smilla, hon var nog ledsen att hon inte fick följa med moffa, stövaren Kiira och mamma My, men hon hade ju oss två att ta hand om som är fem veckor gamla idag. Ännu så är jag, Kia utan hem, trots att jag nog anser mig vara väldigt duktig så de som ger mig ett kärleksfullt hem kommer nog inte att bli besviken på mig! Nog om detta, vi ska låta bilderna tala, först måste vi nu visa att mommo My faktiskt hittade haren i lördags, sedan fokuserar vi på oss två!

Lauantaina Nuusku mummeli pääsi metsäavaukseen ja hän löysi kyllä jäniksen ja ajoi kuten tapana on ajaa. Kuten yleensä hän on vielä tiukka antamaan ääntä, toisin kuin Smilla mamma joka oli hyvin surullinen ettei päässyt ukin, suomenajokoira Kiiran ja Nuusku mamman kanssa metsään, mutta hänenhän täytyy vielä pitää huolen meistä joka ovat viiden viikon ikäisiä tänään. Riittävästi tästä, nyt annetaan kuvat puhua, mutta ensin täytyy näyttää että Nuusku mummeli löysi jäniksen lauantaina, sitten keskeytetetään meihin ja toivotaan että minä, Kiakin löytää rakastavan kodin!