Bebisar 7.2.2019 – Vauvoja

Torsdagen den 7.2.2019 bar det äntligen till efter att jag hade haft värkar i ett par dygn. Moffa var med mig till doktorn dagen innan för att kontrollera att allting var som det skulle vara och doktorn hittade hjärtljuden på alla bebisarna  men kunde konstatera att det skulle dröja ett tag innan förlossningen skulle sätta igång. Vattnet gick sedan helt plötsligt på torsdag förmiddag och då satte förlossningen igång med buller och bång. Jag är glad att jag fick föda hemma hos mommo och moffa och att moffa fungerade som en utmärkt samt trygg barnmorska. Under dagens gång fick jag fyra pojkar och två flickor, men tyvärr så hade ena pojken gomspalt vilket betydde att han inte kunde suga sig fast i brösten för att få mjölk och därför avled han efter bara några timmar. En av pojkarna var mycket mindre än alla sina syskon så nu har moffa vakat varje natt och sett till att han fått ha sin egna mjölkstation. I början lärde han honom att hitta till mjölkstationen genom att pressa fram lite mjölk så att han ska känna doften av mjölken. Trots att syskonen är mer än dubbel i vikt nu så klarar han av att försvara sin mjölkstation när de kommer flygande, så han kommer att bli en mästare i skogen! Nu gäller det bara att vara tålmodig och njuta av att få maten serverad till sängen. Ännu gör det inget att de drar i brösten eftersom de inte har några vassa tänder ännu.

Torstaina 7.2.2019 aika vihdoin koitti ja oli vauvojen aika tulla sen jälkeen kun minulla oli ollut polttoja parisen päivää. Ukki vei minut lääkäriin edellisinä päivänä tarkistaakseen mikäli kaikki oli kunnossa ja hän kuuli kaikkien vaujojen sydämien äänet mutta totesi ettei synnytys oli valmis aloitettavaksi vielä. Sitten aamupäivällä vesi meni ihan yllättäen ja olen tyytyväinen että sain synnyttää kotona turvassa ukin ja mummon luona. Ukki kun on paras kaverini ja hän toimi erinomaisena kätilönä. Synnytin 4 poikaa ja 2 tyttöä mutta valitettavasti yhdellä pojalla oli kitalaki halki joten hän ei pystynyt imemään maitoa ja siten hän kuoli muutaman tunnin vanhana. Toinen poika oli paljon pienempi kuin kaikki muut sisaruksiaan joten ukki on nyt valvonut joka yö ja varmistanut että hänellä on oma maitoasema. Alussa ukki myös opetti hänet imemään kiinni  puristamalla maitoa esiin jotta hän saisi hajun maidosta. Nyt hän löytää jo itse omalle maitoasemalleen ja voi puolustaa sitä vaikka kaikki muut ovat paljon isompia, joten hänestä tulee varmasti oikein hyvä ja sitkeä mestari metsässä! Nyt täytyy vain olla kärsivällinen ja nauttia siitä että ruokaa tuodaan petiin asti eikä vielä haittaa vaikka vetävät vähän tisseistä kun ei ole hampaita vielä.

20190211_091747

Sista ultraljud – viimeinen ultraääni

I fredags var jag på en sista ultraljudsundersöning inför den kommande förlossningen och doktorn kunde höra hjärtljuden av alla bebisarna. Nu börjar magen vara så stor att det är väldigt besvärligt när jag ska ut och utföra mina bestyr, speciellt när jag ska nerför balkongtrapporna och magen tar i. Jag är rädd att någon av bebisarna ska ta skada, så moffa får just precis komma ut med mig den andra vägen. Han mäter temperaturen nu för jämnan, medan mamma My tar sig en runda för att se om någon har kommit till ”hennes” bebissäng… Jag hoppas verkligen att de börjar komma snart och att vi inte behöver åka någon väg. Medan vi har väntat så har min son Vikkelä-Sulo varit på DRAJ spårprov och fått en öppen 1:a, vilket betyder samtidigt att han fick blodad tand att fortsätta med tävlandet och att han och också officiellt blev utställnings hampion eftersom han hade sina tre certifikat. Nu väntar han på att få en lillebror genom att jaga och hoppas att allt går bra, precis som alla andra som är i kö hoppas.

Perjantaina kävin viimeisessä ultraäänitutkimuksessa ja lääkäri löysi sydänäänet kaikilta vauvoilta. Nyt vatsa alkaa olemaan jo niin iso etten enää halua mennä ulos ja alas verananportailta kun pitää mennä tekemään tärkeät asiat, koska vatsa koskee jo portaisiin ja pelkään että satuttaisin vauvat. Joten ukki saa viedä minut etukautta ulos. Ukki mittaa myös lämpötilani jatkuvasti, ja Nuusku mamma on käynyt muutaman kerran katsomassa mikäli joku hoidettava olisi ilmestynyt hänen ”vauvasänkyyn”. Toivottavasti he tulevat pian ja kaikki menee hyvin emmekä tarvitse lähteä mihinkään. Pikkuveljeä odotellessa Vikkelä-Sulo on käynyt ajamassa DRAJ avo 1-tuloksen. Samalla kun tämä teki hänestä virallisesti Suomen Muotovalio, innostus kilpailemaan varmasti myös heräsi vaikka hän on alusta asti ollut hyvä metsäkoira. Nyt me kaikki toivomme että kaikki sujuu hyvin.

Tuiskupolun Vikkelä-Sulo

Omistaja Tähtinen Kari-Matti

Ägare - Omistaja Tähtinen Kari-Matti

Provresultat – Koetulos Tuiskupolun Vikkelä-Sulo