Sista ultraljud – viimeinen ultraääni

I fredags var jag på en sista ultraljudsundersöning inför den kommande förlossningen och doktorn kunde höra hjärtljuden av alla bebisarna. Nu börjar magen vara så stor att det är väldigt besvärligt när jag ska ut och utföra mina bestyr, speciellt när jag ska nerför balkongtrapporna och magen tar i. Jag är rädd att någon av bebisarna ska ta skada, så moffa får just precis komma ut med mig den andra vägen. Han mäter temperaturen nu för jämnan, medan mamma My tar sig en runda för att se om någon har kommit till ”hennes” bebissäng… Jag hoppas verkligen att de börjar komma snart och att vi inte behöver åka någon väg. Medan vi har väntat så har min son Vikkelä-Sulo varit på DRAJ spårprov och fått en öppen 1:a, vilket betyder samtidigt att han fick blodad tand att fortsätta med tävlandet och att han och också officiellt blev utställnings hampion eftersom han hade sina tre certifikat. Nu väntar han på att få en lillebror genom att jaga och hoppas att allt går bra, precis som alla andra som är i kö hoppas.

Perjantaina kävin viimeisessä ultraäänitutkimuksessa ja lääkäri löysi sydänäänet kaikilta vauvoilta. Nyt vatsa alkaa olemaan jo niin iso etten enää halua mennä ulos ja alas verananportailta kun pitää mennä tekemään tärkeät asiat, koska vatsa koskee jo portaisiin ja pelkään että satuttaisin vauvat. Joten ukki saa viedä minut etukautta ulos. Ukki mittaa myös lämpötilani jatkuvasti, ja Nuusku mamma on käynyt muutaman kerran katsomassa mikäli joku hoidettava olisi ilmestynyt hänen ”vauvasänkyyn”. Toivottavasti he tulevat pian ja kaikki menee hyvin emmekä tarvitse lähteä mihinkään. Pikkuveljeä odotellessa Vikkelä-Sulo on käynyt ajamassa DRAJ avo 1-tuloksen. Samalla kun tämä teki hänestä virallisesti Suomen Muotovalio, innostus kilpailemaan varmasti myös heräsi vaikka hän on alusta asti ollut hyvä metsäkoira. Nyt me kaikki toivomme että kaikki sujuu hyvin.