Idag blir jag, Smilla ”Spillan” fyra månader gammal och nu har det börjat hända saker och ting. I förra veckan bekantade jag mig med agility och det verkar roligt. Den här veckan har jag besökt veterinären och fått två sprutor och där gick jag upp på vågen som visade 7,3 kg. Eftersom mamma My ska och tävla i hardrev i höst och hon nu får vara lös i skogen, har vi varit två gånger och tränat den här veckan. Igår vågade jag vara borta i två timmar, utan att söka kontakt med matte, men då hade jag ju mamma My med mig i början, men hon lämnade mig när hon hittade haren. Ännu har jag inte själv hittat någon hare att skälla efter.

Tänderna har börjat falla, vilket gör en del mat besvärlig att tugga, jag tycker om mat och att äta. Förhoppningsvis kommer det nya tänder så småningom! Jag har lärt mig att ögonkontakt med matte gör susen så den söker jag gärna och ofta. Jag har också lärt mig att säga till när jag behöver ut för att göra mina behov samt att sitta. Är det något som är riktigt spännande är det dock svårt att orka sitta så värst länge, jag tycker att det ska räcka med att baken tar i golvet eller marken.

Tänään minä, Smilla ”Spilla” täyttää neljä kuukautta ja nyt on alkanut tapahtua asioita elämässäni. Viime viikolla väkin tutustumassa agilityyn ja se vaikuttaa hauskalta. Tällä viikolla olen käynyt eläinlääkärillä missä sain kaksi piikkiä ja siellä kävin vaa´lla joka näytti 7,3 kiloa. Koska Nuusku äiti on menossa jänisajo kilpailuihin nyt syksyllä ja hän saa nyt olla vapaana metsässä, olemme käyneet kahdesti mestässä tällä viikolla. Eilen uskalsin olla poissa emännästä, ilman yhteydenottoa kaksi tuntia, mutta olihan minulla Nuusku äiti tukena siinä alussa. Hän jätti kuitenkin minut kun hän löysi jäniksen. Itse en ole vielä löytänyt jänistä jonka perässä olisin voinut haukkua.

Hampaat ovat alkaneet lähteä, mikä tekee syöminen vähän vaikeaksi minulle ja tykkää syömisestä! Toivottavasti tulee uusia hampaita jotka helpottaa tässä asiassa! Olen oppinut että on tärkeää ottaa silmäkontaktia emännälle koska silloin saa paljon kehuja ja huomiota, joten sitä harrastan usein! Osaan myös pyytää ulos kun minulla on tarpeita mitä ulkona täytyy hoitaa sekä istua. Mikäli on jotain erittäin jännittävää olen sitä mieltä että riittäisi mikäli peppu koskee pikkasen lattialle/maahan.

Mamma My på A
Nuusku äiti A:lla

Jag i skogen
Minä metsässä

Moffa Sulo hämtade mig
Sulo ukki haki minut

Pejlarhalsbandet är ännu lite stort
Tutkapanta on vielä hiukan iso

Sitt! Istu!

Här har vi börjat fokusera och förbereda oss för den 20.8 när även mamma My får vara lös i skogen. Nu har både mamma My och jag Smilla egna Ultrapoint GPS halsband så att vi kan bli hittade i skogen!

Vi har också varit och träffat på vår ”kusin” Sandra med familj. Sandra är äldst av oss ”kusiner”, men jag är inte rädd för henne ändå! 🙂

Som vanligt så stiger ju dagstemperaturen när det blir dags för jaktsäsongen så vi blir tvungna att stiga upp TIDIGT. Här i huset är vi vana att sova LÄNGE…

För att ha något att sysselsätta oss med innan jaktstarten så har jag börjat på nybörjar agility (där jag var yngsta deltagaren), medan mamma deltar i hobby kursen. Hon är lite envis, hon kan och vet vad hon ska göra, bara inte matte far för långt ifrån så att mamma börja söka spår…

Täällä olemme aloittaneet valmistukset jahtikautta varten kun Nuusku äitikin saa olla vapaana 20.8 lähtien. Nyt meillä molemmilla on Ultrapoint:in GPS panta jota meitä löydetään metsästä!

Olemme myös käyneet tapaamassa ”serkumme” Sandraa perheineen. Sandra on vanhin meistä ”serkuista”, mutta minä pelkää vaikka näyttääkin hampaitaan! 🙂

Joka vuosi tähän aikaan kun jahtikausi alkaa, päivän lämpötila nousee korkealle joten meidän täytyy tottua heräämään AIKAISIN. Tässä talossa ollaan tottuneet nukkumaan PITKÄÄN…

Jotta meillä olisi tekimistä ennen metsään pääsyä, olemme molemmat osallistuneet agilityyn, minä Smilla, aloittelija kurssiin missä olin nuorin ja Nuusku äiti harrastaja kurssiin. Mamma on vähän itsepäinen, hän osaa kaikki esteet ja tietää mitä pitää tehdä kunhan ohjaaja ei lähde liian kauas että ehtii ruveta miettimään mikäli löytyisi jäniksen jälkiä…

Jag är inte rädd för dig ”kusin” Sandra! 🙂

Mamma känner vittring av hjortstråket…

”Kusin” Sandra

Nu ska även jag, Smilla få ett Ultrapoint GPS halsband så att det hittar mig i skogen. Men det låter som om mamma My får det nya, medan jag får ärva hennes.

Nyt minäkin, Smilla, saan oman Ultrapoint GPS tutkapannan jotta löytävät minut metsästä. Kuulostaa kuitenkin siltä että Nuusku mamma saa sen uuden panna ja minä saa periä hänen pantaansa.

(www.ultrapoint.fi)

Idag har mamma My varit på utställning till Storkyro och kom hem med ett Crtifikat och VSP. Nu behöver vi bara ett till för Utställningschampion titeln.

Nuusku äiti on tänään käynyt näyttelyssä Isossakyrössä ja tuli kotiin Sertilla ja VSP:lla. Nyt tarvitaan vain yksi sertti lisää jotta saavutamme muotovalion arvon.

Den här veckan har vi alla blivit 3 månader gamla och jag, Smilla var till skogen för första gången, men jag förstod inte riktigt vad jag skulle göra där – mamma sprang iväg med sådan fart att jag beslöt att återvända till bilen för att vara på säkra sidan. Moffa och mommo hämtade dock mig därifrån flera gånger och visade mig lite hur man ska göra i skogen. Men någon hare hittade jag inte. Sedan har jag en mommo som tycker att det är hälsosamt för alla att simma. Idag har varit i plurret 3 ggr – på ett sätt är det skrämmande medan det är svalkande på samma gång. Dessutom ska det ju vara bra motion, speciellt för oss unga hundar som växer och utvecklas ännu. Igår kväll träffade jag på mammas två kompisar, Molly och Tilde och de var väldigt trevliga och jag ser fram emot flera träffar med dem.

Duff har träffat på rådjur flera gånger på Föglö, Åland (skogsfanen.blogspot.fi) och han har fått spåra med stöd av husse så han har det bra förspänt för sig!

Tällä viikolla olemme kaikki täyttäneet 3 kuukautta ja minä, Smilla on käynyt metsässä ensimäistä kertaa. En kuitenkaan oikein ymmärtänyt sen tarkoitusta – mamma juoksi kovaa vauhtia metsään joten varmistin että pääsisin kotiin menemällä autoon. Ukki ja mummo tuli kuitenkin hakemaan monta kertaa ja opasti vähän mitä se minun tehtäväni on metsässä, mutta jänistä en kyllä löytänyt. Tämän lisäksi minulla on mummu joka on sitä mieltä että kaikkien pitää uida ja väittää että se on terveellistä kasvavalle pennulle. Tänään olen ollut uimassa 3 kertaa – toisaalta pelottavaa vaikka samalla vileentää. Tämön lisäksi pitäisi olla hyvä kuntoilumuoto. Eilen illalla tapasin mamman kahta kaveria, Molly ja Tilde ja he olivat erittäin mukavia ja odotan seuraavaa tapaamista!

Duff joka asuu Föglöllä, Ahvenanmaalla (skogsfanen.blogspot.fi) on päässyt isännän tuella jäljestämään kaurista muutama kerta, joten hänellä on todella hyvä alku!