Mamma My och jag Smilla har hunnit vara några gånger och tränat i skogen sedan den 20.8. Idag var dock första gången som mamma My fick upp spåret på en hare och till och med jag vågade mig på att skälla lite för första gången idag. Detta gladde matte och moffa! Vi hade finska stövaren Kiira med oss också och när My väl hade fått upp haren så var Kiira lite snabbare än oss med sina långa ben. Detta resulterade i att det första drevet blev kort eftersom Kiira hann ifatt haren, tog den i munnen och sprang med den till moffa.

My hittade ännu en hare som vi jagade en stund, men jag började bli ganska trött i mina ben så jag sökte mig till matte och moffa när jag hade sprungit 19,7 km. Vi lämnade att invänta mamma My och hon gav nog upp till slut. Hon kan det här med att jaga effektivt eftersom hon bara hade sprungit 17,5 km. När vi kom hem fick vi smaka på vårt byte och det var väldigt gott!

Nuusku äiti ja minä, Smilla ollaan päästy muutaman kerran metsään harjoittelemaan 20.8 jälkeen. Tänään oli kuitenkin ensimmäinen päivä kun Nuusku äiti sai jäniksen ylös ja jopa minäkin uskallsin haukkua vähän tänään. Se oli eka kerta kun olen uskaltanut haukkua ja se ilahdutti mammaa ja ukkia erittäin paljon. Meillä oli myös suomenajokoira Kiira matkassa ja hän juoksi pitkillä jaloillaan vähän nopeammin kuin me. Lopputuloksena Kiira saavutti jäniksen, otti sen suuhunsa ja vei ukille.

Nuusku äiti löysi vielä toisen jäniksen jonka ajoimme hetken, mutta minun jalat alkoivat väsymään jotta hakeuduin mamman ja ukin luokse kun olin juossut 19,7 km. Jäimme odottamaan Nuuskua ja hänkin antoi lopuksi periksi. Hän kuitenkin osaa ajaa tehokkaasti koska hän juoksi vain 17,5 km. Kotona saimme makupaloja saaliistamme ja se oli todella hyvää!

Bytet – Saalis

I väntan på mamma My – Nuuskua odotellessa